- Project Runeberg -  Bel Ami /
222

(1946) [MARC] Author: Guy de Maupassant Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222 GTJY DE MAUPASSANT

ceremoniöst på henne, under det att Madeleine
överhopade henne med ömhetsbetygelser och
komplimanger. Då lämnade Georges sin hustru och
förlorade sig i trängseln för att få höra de elakheter, som
man alldeles säkert skulle säga.

Helt plötsligt grep någon honom i armen, och en
ung röst, en glad röst viskade i hans öra: — Åh, liär
är ni äntligen, stygge Bel Ami! Yarför ser man
aldrig till er mera?

Det var Suzanne Walter, som betraktade honom
med sina glänsande, vackra ögon.

Han blev förtjust att få återse henne och tryckte
hjärtligt hennes hand. Så urskuldade han sig. — Jag
har inte kunnat. Sedan två månader har jag haft
så mycket att göra, att jag inte haft tid att gå
bort.

Hon svarade i allvarlig ton: •— Det är illa, mycket
illa, mycket illa! Ni bereder oss stor sorg, ty vi
tillbedja er, både mamma och jag. Vad mig beträffar,
så kan jag inte leva utan er. Om ni inte är hos mig,
är jag nära att dö av ledsnad. Som ni ser, säger
jag er rent ut, att ni inte har rättighet att försvinna
på detta sätt. Bjud mig er arm, så skall jag själv
visa er »Jesus gående på vattnet» . . . det är längst
borta, innanför vinterträdgården. Pappa har låtit
hänga den där, för att man skall bli nödsakad att gå
genom alla rummen. Det är häpnadsväckande, så
pappa kråmar sig över det här hotellet.

De gingo sakta genom trängseln. Man vände sig
om och tittade efter den vackre unge mannen och
den förtjusande dockan. En målare sade: — För
tusan, ett sådant vackert par! Det är ett riktigt nöje
att titta på dem.

Georges tänkte: — Om jag varit riktigt
förståndig, hade jag gift mig med den här. Det hade gått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:40:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/belami/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free