Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
235
De togo var sitt stycke bröd och begåvo sig in i
växthuset.
Utefter bassängkanten hade man placerat kuddar,
så att man kunde ligga på knä och betrakta de
kringsimmande fiskarna på nära håll. De båda
ungdomarna togo var sin kudde sida vid sida och
började kasta ner små degkulor i vattnet.
Helt plötsligt sade Georges med sänkt röst: — Det
är inte snällt av er, att ni har hemligheter för mig,
Suzanne.
— Yad menar ni, Bel Ami? frågade hon.
■— Ni kommer väl ihåg, vad ni lovade mig här
då på kvällen, när festen gavs?
— Nej.
— Att rådgöra med mig alla gånger, någon
anhöll om er hand.
— Nå?
—• Nå, man har ju anhållit om er hand.
—- Yem då?
— Det vet ni väl.
— Nej, det svär jag.
— Jo, det vet ni. Den där inbilske markis de
Cazolles.
-—- För det första är han inte inbilsk.
— Det är möjligt. Men ban är dum, ruinerad på
spel och hemgiftsjägare. Han är verkligen ett fint
parti för er, som är så vacker, så fräsch och
intelligent.
Hon frågade leende: — Yad har ni emot honom?
— Jag? Ingenting!
— Jo då! Han är inte alls det, ni säger.
— Välan då! Han är ett dumhuvud och en
intrigör.
— Vad är det fatt med er? frågade hon, i det hon
vände sig litet mot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
