Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
GTJY DE MAUPASSANT
fullständiga framgång hade helt och hållet utplånat
de allvarliga skribenternas ringaktning.
Dess huvudredaktörs giftermål blev ett
evenemang, enär Georges Du Roy och familjen Walter
på senaste tiden ådragit sig mycken
uppmärksamhet.
Och alla evenemang ägde rum en vacker
höstdag.
Kyrkan fylldes långsamt. En ljusflod strömmade
in genom den väldiga, öppna porten och belyste de
första raderna av vänner. Man kände igen
varandra, hälsade och bildade grupper. Litteratörerna,
som voro mindre vördnadsfulla än världsmännen,
började prata med dämpade röster. Och man
betraktade damerna.
Helt plötsligt stötte schweizaren sin hillebard i
golvet tre gånger. Alla de närvarande vände sig
med ett ’utdraget frasande av kjolar och skrapande
av stolar. Bruden blev synlig vid faderns arm i
portalens klara ljus.
Hon såg alltjämt ut som en docka, en förtjusande
docka med orangeblommor i håret.
Hon stannade ett ögonblick på tröskeln; när hon
så tog sitt första steg in i skeppet, tillkännagav
orgelns mäktiga stämma brudens annalkande.
Hon gick med sänkt huvud, men föreföll icke
blyg, endast litet rörd, men förtjusande söt, en brud
i miniatyr.
Kvinnorna smålogo och mumlade, då hon gick
förbi. Männen viskade: — Utsökt! Tillbedjansvärd!
Herr Walter gick med överdriven värdighet, en
smula blek, med glasögonen djärvt på näsan.
Efter dem kommo fyra brudtärnor, alla fyra
klädda i skärt och alla fyra vackra. Marskalkarna gingo,
som om de inövats av en danslärare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
