Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åmmeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
territorium. Det av Åmmeberg, som jag först blev
förtrogen med, var röken från den stora
rosthytteskorstenen. Var man än befann sig i Askersund, såg man
"Åmmebergsröken" som ett moln över skogshöjderna i
öster, ständigt skiftande, genomskimrat av solen eller
sönderslitet av vinden. Och man fantiserade om hur det
kunde se ut där bortom skogen. Rätt tidigt stiftade jag
dock närmare bekantskap med Åmmeberg. Mina
skolkamrater i läroverket i staden buro namnen Wibel, Wecke
och Nicolin, och jag var ofta gäst i deras och även
andra åmmebergsbors hem, där man knappast hörde ett
svenskt ord fällas. Mina kamrater Wecke och Nicolin
samtalade alltid med sina föräldrar på respektive tyska
och franska. I direktörssonen Wibels hem blevo
skolpojkarna från Askersund särskilt omhuldade, och hans
systrar brukade bjuda omkring sådana sällsynta läckerheter
som vindruvor, som skördats i gårdens orangeri. Jag minns
ännu de stora, immiga blå druvorna, på vilka de små
plockerskornas fingrar satt märken. Dessa och andra upplevelser
gjorde, att man i pojkåren — med rätt eller orätt — tyckte
Åmmeberg vara någonting mycket fint. Faktum är i varje
fall, att Åmmeberg på den tiden, d. v. s. omkring
sekelskiftet, var ett i mångt och mycket särpräglat samhälle. Nu
är det i det närmaste likt andra svenska bruksamhällen.
Gruvfältet, som är förbundet med Åmmeberg genom
järnväg, och det samhälle, som växt upp kring detsamma, heter
rätt och slätt Zinkgruvan. Till skillnad mot Åmmeberg, som
är en gammal kulturbygd med ganska givmild natur, var
Zinkgruvan, då Vieille Montagne började gruvdriften där,
stenbunden och granskogsbeväxt vildmark. Men bryta sten
kan ju gruvarbetaren. Och han har förvandlat en stor del
av denna karga mark till trädgårdsland. Alltjämt dominerar
gran- och tallskogen i Zinkgruvan, men i centrum av
samhället och kring flertalet av de många små villorna bilda
björk, al, asp och lönn samt syren och allehanda fruktträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
