Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åmmeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Masugnen är sålunda av granitblock uppförd en mur, som
är omkring 400 meter lång, 3—4 meter bred och upp till
7 meter hög. Från denna damm leddes vattnet till Lilla
dammen vid Masugnen, en damm, som nu är igenodlad,
och vidare genom en träränna ned till vaskeriet vid gården
Johannesborg på Åmmelångens östra strand, där vattnet
genom "överfall" drev ett stort vattenhjul, omkring 12
meter i diameter. Den stensatta hjulgraven finnes alltjämt
kvar. Detta vattenhjul drog en cirka 2 km lång träkonst,
som användes för uppumpning av vattnet ur gruvan vid
Vena. Malmen däremot uppfordrades med hästvandring.
Jag har erhållit de flesta av dessa och följande uppgifter
rörande detta gruvfält av f. rosthyttearbetaren Knut
Johansson, Johannesborg, och f. vaskeriarbetaren Karl Vilhelm
Karlsson, Masugnen. Den sistnämnde är född vid
Masugnen och har hört sin mor berätta om arbetet och livet på
gruvfältet i hennes barndom. (Se vidare under
marginalrubriken "Romantiska öden".)
Mer än hundra gruvöppningar, de flesta vattenfyllda,
kunna iakttagas på malmfältet. Dessa gruvor ha ett ansenligt
djup. Sålunda var Nya Galtgruvan år 1825 enligt en av
bergmästare G. S. Tham då gjord uppmätning 60 m djup.
Väldiga högar av brungrå varp ligga här liksom vid
Fredriksberg och Klämme lyckor. Dessa varpsamlingar äro ända
till 100 m långa, 60 m breda och 6—7 m höga. I skogen
finnas flera lämningar efter små husgrunder och
kolarkojor, vittnande om att många av arbetarna bodde ytterst
primitivt. Den stora konstledningen kan man följa genom
hela skogen, där grunder och pelare av sten, som uppburit
stolparna till ledningen, ännu äro kvar. Konstledningens
horisontala trästänger, som överförde rörelsen från
vattenhjulet, rörde sig fram och tillbaka. Konsten "skrek och
gnällde som vargar", och barnen roade sig med att "åka"
på stängerna, berätta mina sagesmän.
Strax norr om Zinkgruvan finnes att beskåda ännu en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
