Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gruvdriften vid Åmmeberg
- I. Före år 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom år 1684 tillföll Edölotten Christina Soops kusiner,
kammarherre Nils Bagge till Lagnö och dennes broder
överste Erie Bagge till Berga. Den sistnämndes dotter gifte
sig år 1697 med major Claes Prytz. Båda äro begravna i
Askersunds landsförsamlings kyrka. Deras näst äldste son,
överstelöjtnanten Claes Prytz "till Åmmeberg", var född
år 1681 och avled år 1747, deltog i Karl XII:s krig, blev
sårad och fången vid Poltava och förd till Tobolsk i Sibirien,
där han fick kvarstanna till fredsslutet.
Karolinen Claes Prytz gjorde Åmmeberg till sätesgård.
Han gjorde Åmmeberg
till sätesgård, och hans maka, f. von Essen, avled på
Åmmebergs herrgård år 1795. Åmmeberg ärvdes av en dotter
och dotterdotter till överstelöjtnant Prytz, varefter det i
början av 1800-talet övergick i ofrälse händer och därefter
ägdes av en inspektor J. Eriksson, brukspatron P. Janson,
Torp, samt köpmannen och brukspatronen J. E. Lundgren,
Askersund, som år 1857 försålde egendomen till bolaget
Vieille Montagne.
Om den månghundraåriga gruvdriften vid Åmmeberg fore
år 1857 är ganska litet känt. Först från slutet av 1700- och
början av 1800-talet föreligga utförligare beskrivningar, och
dessa inrymma åtskilliga intressanta händelseförlopp och
människoöden.
Åmmebergs zinkmalm vållade Gustaf Vasa huvudbry.
Åmmebergs zinkmalm vållade redan Gustaf Vasa
huvudbry. År 1537 skriver han ett brev till sin "proberare" Larsson
och säger, att han skall sända honom 2 eller 3 malmstenar,
som voro funna vid Åmmeberg, tilläggande, att "wi icke
kunna förstå vad det är för slag eller artzé". Man har all anledning
förmoda, att det var zinkmalm. Ännu en gång, år 1551, var
Åmmebergsmalmen föremål för hans intresse. Han lät ånyo
probera den i Stockholm, själv anseende att den var "galmie"
(galmeja). Man började vid denna tid göra mässing även
i Sverige, och en av konungen inskriven "mässingsman"
(Gilius) lovade att använda galmejaberg inom landet, så
att man ej skulle behöva införa tysk "Galmi".
Det dröjde emellertid 300 år, innan brytning av zinkmalm
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:41:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/belgisk/0028.html
