Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gruvdriften vid Åmmeberg - I. Före år 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gruvdriften vid Åmmeberg
då han fick höra ett väldigt dån från gruvan. Han förstod
genast, att ett ras inträffat och skyndade till gruvan. Där
voro de överlevande gruvarbetarna — till antalet ungefär
lika många som de i gruvan begravna — samlade på
gruvbäcken och "upphovo höga klagorop". Tvenne karlar
hjälptes fram ur en stor sten- och grushög. De voro svårt
skadade med armar och ben mer eller mindre krossade.
Komministerns drängar, som plöjde en närbelägen åker,
befalldes att frånspänna oxarna och hämta tvenne drögar,
på vilka de skadade fördes till gården, där de blevo förbundna.
Därefter upphämtades med möda de döda kropparna av
tvenne män, som i likhet med de båda upptagna skadade
voro från Lerbäck. "Ännu återstod den rysliga
föreställningen av tio med stenar och grus betäckta
människovarelser och det ännu rysligare åhörandet av dessas spridda
jämmerrop, deras av smärtor och dödsångest utpressade
suckeljud. Det kunde ej utrönas huru många bland dem
voro döda eller döende, och ingen mänsklig åtgärd var
tillräcklig att rädda något enda liv. En ung dräng från Uppsala
bergsmanshemman i Hammar, vars fader var tillika
omkommen, satt inpressad emellan så stora stenar så nära i
dagen, att man kunde igenom en liten öppning vidröra
hans axlar med ett yxeskaft. Han talade länge, och på
tillfrågan, om han vore stött eller klämd, svarade han nej,
men att bergens hetta, emellan vilka han satt på huk, skulle
ända hans liv. Han mottog och besvarade sin lärares
döds-beredande föreställningar, och klockan 3 e. m. hördes ännu
hans pustande dödssuckar. En piga ropade många gånger:
’Jag heter Ingrid och är hemma i Björnfall, hjälpen mig’.
Hon var så djupt under bergen begraven, att man icke
kunde finna stället, dock hördes hennes jämmerrop till
omkring klockan 6 e. m. Flera av de slagna hördes icke tala,
men att fleras dödskamp länge påstått, kan slutas av de utur
gruset här och där uppstigande läten av hjälplösa kval,
vilka hela natten i småningom avtagande fortforo och icke
3
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
