Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gruvdriften vid Åmmeberg - II. I Vieille Montagnes regi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En belgisk gruva vid norra Vättern
samt att det bästa förhållande i allmänhet råder emellan
disponenten och arbetarna, vilka senare hava goda villkor,
och att disponenten vid särskilda tillfällen av samtliga
arbetare fått mottaga vedermälen av deras tillgivenhet och
tacksamhet.
Ehuru bolagets verksamhet i stort sett blivit
välvilligt bedömd av svensk opinion, har det dock haft sina
vedersakare. Sålunda klagade år 1888 en insändare i en
Stockholmstidning över att "ett främmande bolag i 30 år
utfört vår zinkmalm till oräknade millioners värde, som
kunnat och bort tillfalla svenska bergsbrukare". Med
anledning härav lämnade konsul Th. Friedländer såsom "det
sannskyldiga upphovet till försäljningen av Åmmebergs
zinkgruvor" i samma tidning några upplysningar av följande
innehåll: Agaren till gruvorna i slutet av 1840-talet,
brukspatron J. E. Lundgren, gjorde under fackkunnig ledning av
J. G. Gentele ett försök att tillgodogöra sig zinkmalmen.
Bl. a. anlades en hytta i Ekensberg vid Mälaren, men oaktat
zink på den tiden betalades med 20 p:d st. per ton, kunde
man dock ej fabricera varan till samma pris som i utlandet.
Orsaken därtill var helt enkelt den, att det för
åstadkommande av ett ton metallisk zink erfordrades 7 ton stenkol,
och som detta måste hämtas från England, blevo
tillverkningskostnaderna alltför höga. Man kunde sålunda ej
tillgodogöra sig den så rikligt förekommande zinkmalmen på
annat sätt än att på ort och ställe genom bokning och
vask-ning koncentrera den till 50 procent och i pulverform föra
den till "den ort, som naturen begåvat med stenkol". Det
var år 1857, som jag "efter två års negociationer i såväl
Belgien som England" lyckades sälja Åmmebergs zinkgruvor
till bolaget Vieille Montagne för 2 Y2 miljoner francs. Sedan
dess har detta bolag i anläggningar och byggnader, järnväg
m. m. nedlagt över 5 miljoner kronor samt utgiver över 1
miljon kronor per år för bearbetning av gruvorna och
koncentrering av malmen på platsen, vilket under loppet av
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
