Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De utländska ingenjörerna och tjänstemännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De utländska ingenjörerna och tjänstemännen
med mynningsladdare mot en skottavla av järn, som
fortfarande står kvar på sin ursprungliga plats i dungen öster
om ladugården. (Senare flyttades skjutbanan till
Johannes-borg.) Här vid kägelbanan fick jag som pojke passa upp
direktör Schwarzmann, berättar kapten Lindquist, och dra
korkarna ur vinbuteljerna. Om kvällarna samlades herrarna
på casinosalen, varvid bl. a. spelades "sechs und sechzig",
ett spel som tyskarna infört, domino och biljard, och då
förtärdes vin och öl. I matsalen stod ett väldigt bord med
fyra ben, nedtill försett med slåar att vila fötterna på. Kring
detta bord kunde de sitta och samspråka eller berätta
historier på olika språk, omtalar kapten L., medan han, som
då inte hade många år på nacken, låg under bordet och
plockade tombuteljer och ställde dem så tätt som möjligt
innanför slåarna. Så ropade man till L. tid efter annan:
"Finns det plats för fler buteljer?" Och så länge det var
möjligt för honom att pressa in en tombutelj, höllo de på.
Rödvin — s. k. "Åmmebergsvatten" — importerades direkt
från utlandet, och såväl ingenjörer som tjänstemän hade
rödvin på fat lagrat i sina källare. Som ovan nämnts fick
ej politik diskuteras, vilket dock ej hindrade att många
skärmytslingar i ord förekommo mellan fransmän och tyskar.
Vid festtillställningar var det vanligt, att den franskfödde
kassören Gorsy med sin vackra basbaryton sjöng
Marsel-jäsen, varefter den tyske ingenjören Wecke omedelbart stod
upp och med sin ljusa tenor sjöng "Die Wacht am Rhein".
Vid festligheter på casinot deltogo ofta även damerna.
En mässingssextett brukade underhålla med musik. En
vikarierande bruksläkare, Hj. Hoffman, som hade sin bostad
invid casinosalen, var nervös och tålde inte höra musiken.
Han undersökte musikkårens esskornettist, bokhållaren
Théodore Pinet, och förklarade, att denne hade för svagt hjärta
för att traktera instrumentet i fråga, varför han förbjöd
honom att göra detta. Som P. var oumbärlig för sextetten,
upplöstes denna därefter.
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
