- Project Runeberg -  En återblick /
9

(1906) [MARC] Author: Edward Bellamy Translator: Gustaf F. Steffen - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppmuntrande rop till arbetarne vid linorna, därvid de
uppmanade dem till tålamod och förespeglade dem belöningar
i en annan värld för det lidande, som de här utstått,
medan andra lämnade bidrag till inköp af salfva och
plåster åt de lemlästade och skadade. Man kom
öfverens om att det var ett beklagligt förhållande, att vagnen
skulle vara så tung att draga, och man erfor en allmän
känsla af lättnad, då man kommit förbi någon del af
vägen, som var särskildt besvärlig. Dock berodde denna
känsla af lättnad icke uteslutande därpå, att man hade
medlidande med dragarne, utan på att dessa svåra
ställen alltid erbjödo en fara för att stjälpa, då alla
passagerarne kunde förlora sina platser.

Man måste medgifva att den hufvudsakliga verkan,
som åsynen af dragarnes elände utöfvade på
passagerarne, var att de satte så mycket mera värde på sina
platser på omnibusen och gjorde sitt yttersta för att
bibehålla dem. Om passagerarne endast kännt sig
öfvertygade om att hvarken de eller deras vänner någonsin
skulle falla ned från taket, är det troligt att de skulle
föga hafva bekymrat sig om dem som drogo omnibusen,
om de än måhända lämnat bidrag till insamlingarne för
inköp af salfva och plåster.

Jag inser nog, att detta skall för människorna i det
tjugonde århundradet se ut som en otrolig omänsklighet,
men tvenne omständigheter, som båda äro mycket
egendomliga, förklara detta. För det första trodde man
bestämdt och uppriktigt, att samhället icke kunde äga
bestånd på något annat sätt, än därigenom att mängden
drog vagnen och några få åkte, och icke allenast detta,
utan att icke heller någon genomgripande förbättring
kunde genomföras hvarken i fråga om seldon, åkdon,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:41:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bellater/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free