Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta var naturligtvis en ytterligt långt drifven
åskådning, men jag kommer ihåg allvarliga män bland
mina bekanta, som i samtal om tidernas tecken anslogo
en mycket liknande ton. Det var utan tvifvel den
allmänna meningen bland tänkande män, att samhället
nalkades en kritisk period, som kunde leda till stora
förändringar. Arbetareoroligheterna, deras orsaker, förlopp
och botemedel utträngde alla andra ämnen ur pressen
och allvarliga samkväm.
Allmänhetens nervösa spänning kunde icke gifva sig
ett tydligare uttryck än i den oro, som förorsakades af
en agitation, hvilken bedrefs af en liten skara män, som
kallade sig anarkister, och hvilka framställde det
förslaget att med hotelser och skrämsel tvinga folket i
Amerika att genomföra deras system; likasom om en mäktig
nation, som just undertryckt ett uppror af halfva sin
folkmängd, för att kunna bibehålla sin samhällsordning,
skulle låta skrämma sig till att antaga en ny sådan.
Då jag tillhörde de rike och var med stora intressen
fästad vid tingens bestående ordning, delade jag helt
naturligt de känslor, som min klass hyste. Den särskilda
orsak, som jag hade att harmas på arbetareklasserna vid
denna tid, då deras strejker försenade min äktenskapliga
lycka, bidrog säkerligen att ingifva mig en ökad
motvilja mot dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
