- Project Runeberg -  En återblick /
19

(1906) [MARC] Author: Edward Bellamy Translator: Gustaf F. Steffen - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det tycks som skulle den, hvilken har en sådan
sängkammare, vara i stånd att påkalla sömnen efter
behag, men sällan hände det, att jag ens där kunde sofva
två nätter å rad. Så van var jag vid att vaka, att jag
föga brydde mig om att jag gick miste om en natts hvila.
Men om jag tillbragte två nätter i min studerstol i
stället för i min säng, så blef jag uttröttad, och jag tog mig
till vara för att låta sömnlösheten fortfara ännu längre,
då jag fruktade för en nervös öfverretning. Af denna
uppgift kan man förstå, att jag hade till mitt förfogande
artificiella medel att framkalla sömn, om det var
nödvändigt. Om jag efter två sömnlösa nätter icke vid den
tredje nattens annalkande hade någon känsla af
sömnighet, så lät jag hämta Dr Pillsbury.

Han var endast en titulär doktor, eller som man då
för tiden sade, en "själfgjord" eller en kvacksalfvare.
Han kallade sig själf "Professor i animal magnetism".
Jag hade gjort hans bekantskap, då jag för nöjes skull
forskade i den animala magnetismens mysterier. Jag tror
icke, att han kände till medicin, men säkert är, att han
var en framstående magnetisör. Då jag märkte, att en
tredje sömnlös natt förestod, brukade jag sända efter
denne man, för att han genom sina strykningar skulle
skaffa mig sömn. Huru mycket än mina nerver voro
öfverretade, så hände det aldrig att icke Dr Pillsbury inom
kort lämnade mig i djup sömn, hvilken varade, till dess
jag väcktes genom motsatta strykningar. Processen för
att väcka den slumrande var mycket enklare än
söfningsprocessen, och för bekvämlighetens skull bad jag Dr
Pillsbury lära Sawyer att väcka mig.

Endast min trogne tjänare visste, hvarför Dr
Pillsbury besökte mig, eller att han öfverhufvud taget gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:41:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bellater/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free