Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Edith hade sett ut, och så begynte jag att tänka på vårt
bröllop; men knappt hade min fantasi börjat att beröra
detta behagliga ämne, förrän min vackra dröm afbröts af
minnet af det bref, jag fått aftonen förut från
byggmästaren med underrättelse om, att de nya strejkerna komme
att uppskjuta fullbordandet af mitt hus till obestämd tid.
Den smärta, som detta minne förorsakade mig, gjorde
mig fullt vaken. Jag kom ihåg att jag stämt möte med
byggmästaren klockan elfva för att af handla strejken, och
i det jag öppnade mina ögon, tittade jag upp mot
klockan vid foten af sängen för att se hvad tiden led. Men
ingen klocka mötte min blick, och hvad mera var, jag
förstod strax, att jag icke befann mig i mitt eget rum.
I det jag for upp på kudden, tittade jag mig vildt
omkring i det främmande rummet.
Jag tror, att jag satt så en god stund och såg mig
omkring, utan att jag var istånd att återfinna nyckeln
till min personliga identitet. Jag var lika litet istånd
att urskilja mig själf från den opersonliga tillvaron, som
jag kan tänka mig fallet är med en outvecklad själ, som
ännu icke mottagit de intryck, som gör den till en
person. Det är märkvärdigt att känslan af denna oförmåga
skall vara en sådan plåga! Men sådana äro vi beskaffade.
Det finns inga ord för att uttrycka den andliga tortyr,
jag utstod under detta hjälplösa, blinda sökande efter
mitt eget jag i ett oändligt tomrum. Ingen annan själens
erfarenhet torde kunna frambringa något liknande denna
känsla af fullkomligt stillastående af det intellektuella
lifvet, till följd af frånvaron af en sinnets stödjepunkt,
en utgångspunkt för tanken, förorsakad af ett ögonblicks
förlust af medvetandet om ens egen identitet. Jag
hoppas att aldrig mera få erfara, hvad det är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
