Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag vet icke, huru länge detta tillstånd varat — det
förekom som en oändlig tid — då som en blixt
minnet af alltsamman kom tillbaka till mig. Jag kom
ihåg; hvem och hvar jag var, och huru jag kommit hit,
och att dessa tilldragelser från gårdagen, hvilka dragit
förbi min inre syn, tillhörde en generation, som för länge,
länge sedan förvandlats till stoft. Jag hoppade ur sängen
och ställde mig midt på golfvet, pressade med all kraft
mina tinningar mellan mina händer för att hindra dem
att brista. Därpå föll jag framstupa på bädden, där jag
begrof ansiktet i kudden och låg orörlig. Den reaktion,
som var oundviklig efter själens öfverretning och den
intellektuella feber, som var det första resultatet af min
fruktansvärda erfarenhet, hade kommit. Den känslokris,
som blott väntat på, att jag skulle fullt förverkliga för
mig själf min ställning sådan den i verkligheten var, och
allt hvad den innebar, hade gripit mig, och med
sammanbitna tänder och flämtande bröst och hållande fast i
sängen med krampaktig styrka, låg jag där och kämpade
för att bibehålla mitt förnuft. I mitt inre hade allt
förlorat sitt fäste. Känslovanor, tankeförbindelser,
föreställningar om personer och saker, allt hade råkat i
upplösning och förlorat fästet och blandades tillsamman till ett,
såsom det tycktes, vildt kaos. Det fanns inga
hållpunkter, ingen fast mark. Endast viljan återstod, men var
väl någonsin den mänskliga viljan stark nog att säga till
en sådan upprorisk sjö: Var stilla och lugn? Jag vågade
icke tänka. Hvarje försök att fundera öfver hvad som
händt mig och förverkliga för mig, hvad det innebar,
åstadkom en outhärdlig känsla af sjösjuka. Ideen, att
jag var två personer, att jag hade dubbel identitet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
