Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staden endast otydligt så som han kände den, då han var
barn. Men jag hade ingen känsla af någon
mellanliggande tid. Mitt medvetande var från i går, från några
få timmar sedan, då jag vandrat i dessa gator, där
nästan allting genomgått en grundlig förändring. Bilden
af den gamla staden stod så friskt och starkt i mitt
minne, att den icke vek för intrycket af den verkliga
staden, utan kämpade därmed, så att det var först den
ene och så den andre, som förekom mest overklig. Det
fanns intet af allt det jag såg, som icke på detta sätt
blandades samman, liksom ansiktena i ett stereoskop.
Slutligen stod jag återigen vid dörren till det hus,
hvarifrån jag kommit ut. Mina steg måste
instinktmässigt hafva fört mig tillbaka till platsen för mitt forna
hem, ty jag hade ingen klar föreställning om huru jag
kom dit. Det gaf mig icke något större intryck af
hemkänsla än hvilket ställe som helst i denna stad, som
tillhörde ett främmande släkte, och icke heller voro
invånarne där mindre fullkomligt främmande för mig än alla
andra män och kvinnor öfver hela jorden. Hade husets
dörr varit stängd, skulle jag därigenom hafva påmints
om, att jag icke hade någonting att skaffa där, samt gått
min väg; men den öppnade sig, då jag tryckte på den,
och med osäkra steg gick jag genom tamburen samt
inträdde i ett af de angränsande rummen. Kastande mig
ned i en stol, höll jag händerna för mina brännande ögon
för att utestänga den hemska känslan af att vara
främmande. Förvirringen i mitt sinne var så stor, att den
framkallade sjösjukans kval. Hur skall jag kunna
beskrifva min ångest i detta ögonblick, då min hjärna
tycktes smälta, eller min känsla af ytterlig hjälplöshet? I
min förtriflan stönade jag högljudt. Jag begynte känna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
