- Project Runeberg -  En återblick /
68

(1906) [MARC] Author: Edward Bellamy Translator: Gustaf F. Steffen - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Ja", sade jag, "tack vare er. Om ni dröjer litet
hos mig, så skall jag snart bli mig själf igen."

"Jag skall visst inte gå", sade hon med en
darrning på rösten, som tydligare visade hennes sympati än
volymer af ord skulle hafva gjort. "Ni får icke tro oss
vara så hjärtlösa, som vi måste hafva förekommit er, då
vi lämnade er åt er själf. Men min far sade, att ni
skulle sofva länge, och att det vore bäst att i början
icke visa er för mycken sympati och blott söka att
afleda edra tankar och låta er känna, att ni är bland
vänner."

"Ni har i sanning låtit mig känna detta", svarade
jag. "Men ni förstår nog, att det är ett oerhördt språng
att hoppa öfver ett hundra år, och ehuru jag icke
tycktes känna det så mycket i går afton, har jag dock haft
besynnerliga förnimmelser däraf i dag." Medan jag höll
hennes händer och blickade i hennes ögon, kunde jag
till och med skämta litet öfver min ställning.

"Ingen tänkte på något sådant, som att ni skulle gå
ut i staden ensam så tidigt", fortsatte hon. "O, herr
West, hvar har ni varit?"

Jag berättade henne om min erfarenhet under
morgonen, från det jag först vaknade, till det ögonblick, då
jag sett upp och fått syn på henne stående framför mig,
på samma sätt som jag nu framställt det. Hon var
öfverväldigad af medlidande, under det jag berättade, och
ehuru jag släppte en af hennes händer, försökte hon icke
att lösgöra den andra, utan tvifvel emedan hon såg, huru
godt det gjorde mig att få hålla den. "Jag kan i någon
liten mån förstå huru denna känsla måste kännas", sade
hon. "Det måste hafva varit förfärligt. Och därtill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:41:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bellater/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free