- Project Runeberg -  En återblick /
84

(1906) [MARC] Author: Edward Bellamy Translator: Gustaf F. Steffen - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Men huru kunde ni vara nöjda med en så
förfärligt opraktisk anordning, då ni så tydligen sågo dess
olägenheter?" frågade Edith.

"Det var likt alla våra sociala anordningar", svarade
jag. "Ni kunna knappt se bristerna klarare än vi sågo
dem, men vi sågo ingen hjälp emot dem."

"Här ha vi magasinet för vårt distrikt", sade Edith,
då vi gingo in genom den stora portalen till en af de
ståtliga offentliga byggnader, som jag iakttagit under min
morgonpromenad. Det fanns intet i dess yttre, som
kunde låta en person från det nittonde århundradet
förmoda, att detta vore ett varumagasin. Det fanns ingen
utställning af varor i de stora fönstren, eller någon skylt
för att annonsera varor eller draga kunder. Ej heller fanns
det något slags tecken eller inskription på framsidan af
byggnaden för att angifva, hvad slags affär man bedref
här; men i stället fann man ofvan portalen ett
majestätiskt skulpturverk, hvars hufvudfigur var en vacker kvinna,
som framställde rikedomens gudinna med sitt
ymnighetshorn. Att döma af den människomassa, som strömmade
ut och in, tycktes de båda könen proportionsvis utgöra
ungefär lika stort antal bland köparne som på min tid.
Då vi inträdde, sade Edith, att det fanns ett liknande
stort försäljningsetablissement i hvarje distrikt af staden,
så att ingen behöfde gå mer än fem eller på sin höjd
tio minuters väg för att komma till ett sådant. Det var
första gången som jag befann mig i det inre af en
offentlig byggnad från det tjugonde århundradet, och
åsynen däraf gjorde naturligtvis ett djupt intyck på mig.
Jag befann mig i en stor sal, full af ljus, som icke
allenast erhölls från fönstren på alla sidor, utan äfven från
kupolen, hvars spets låg hundra fot högt. Midt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:41:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bellater/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free