- Project Runeberg -  En återblick /
122

(1906) [MARC] Author: Edward Bellamy Translator: Gustaf F. Steffen - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förhållanden gjort starkt intryck på mig, men min utomordentligt
stora förtrolighet med Dickens och hans därmed
sammanhängande förmåga att erinra mig om förhållandena i mitt
förra lif, gjorde att hans skrifter på ett särskildt sätt
klargjorde för mig egendomligheten i min nuvarande
ställning. Huru ny och öfverraskande ens omgifning an
är, har dock en hvar en så stor tendens att blifva en
del af den, att nästan genast förmågan att se den
objektivt går förlorad. Denna förmåga, som redan förslappats
hos mig, återställde Dickens genom att föra mig tillbaka
till mitt forna lif. Klarare än någonsin förut såg jag nu
det flydda och det närvarande bredvid hvarandra såsom
två kontrast-taflor.

Den store författarens snille kunde likasom
Homerus’, trotsa tiden; men de fakta, som framkallade hans
gripande skildringar, de fattiges elände, maktmissbruken,
samhällsordningens obarmhärtiga grymhet, allt detta hade
försvunnit lika absolut som Circe och Sirenerna, eller
som Karybdis och cykloperna.

Under de två timmar, som jag satt där med
Dickens uppslagen framför mig, läste jag icke i själfva
verket mer än några sidor. Hvarje stycke, hvarje uttryck
framkallade någon ny sida af världsförändring, som ägt
rum, och ledde mina tankar ut på ströftåg vidt och bredt.
Då jag sålunda fick en klarare och mera
sammanhängande uppfattning af hvad jag genomgått, fylldes jag med
en allt djupare undran öfver den ödets nyck, som gifvit
åt mig den oförtjänta lyckan att ensam bland alla mina
samtida lefva under dessa nya tider. Jag hade hvarken
förutsett, att den nya världen skulle komma, ej heller
hade jag arbetat för den, såsom många af mina samtida
hade gjort, utan att bry sig om andras hån och åtlöje.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:41:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bellater/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free