- Project Runeberg -  En återblick /
174

(1906) Author: Edward Bellamy Translator: Gustaf F. Steffen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverskatta edra krafter. Hvad det måste kännas
underligt för er!"

"Tvärtom", svarade jag, "det underligaste är, att det
icke känns underligt alls."

"Icke alls?" upprepade hon.

"Nej", svarade jag. "Den rörelse, som ni tyckes
tro mig hysa, och som jag själf väntade skulle bli
följden af detta besök, har alls icke infunnit sig. Jag
förstår hvad dessa väggar innebära, men erfar ej någon
sådan själsskakning som jag väntade. Detta kan icke
förvåna er hälften så mycket som mig själf. Ända sedan
den förskräckliga morgon, då ni kom till min hjälp, har
jag försökt att undvika alla tankar på mitt forna lif,
alldeles som jag undvikit att gå hit, af fruktan för
själsskakning. Jag är lik en man, som låtit en skadad lem
ligga orörlig i tanke att den vore mycket öm, och som
då han försöker röra den, finner den alldeles lam."

"Menar ni att minnet är borta?"

"Visst icke. Jag kommer ihåg allt, som står i
samband med mitt förflutna lif, men känner icke den
minsta rörelse därvid. Jag minns det så klart, som om det
händt i går, men mina känslor därvid äro ej djupare, än
om jag visste, hvilket jag ju också gör, att hundra år
sedan dess förflutit. Kanske låter äfven detta förklara
sig. En förändring i omgifningen kommer, på samma
sätt som tidens förlopp, det förflutna att synas aflägset.
Då jag först vaknade upp ur min dvala, tycktes mitt förra
lif ej längre borta, än som i går, men nu, sedan jag lärt
närmre känna min nya omgifning, och kan fatta, hvilken
oerhörd förändring världen undergått, finner jag det icke
längre svårt, utan tvärtom mycket lätt att fatta, att jag
sofvit ett helt sekel. Förstår ni, hvad det vill säga att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 4 02:35:21 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bellater/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free