- Project Runeberg -  En återblick /
181

(1906) Author: Edward Bellamy Translator: Gustaf F. Steffen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stinkande träsk, tröstande sig med en flaska luktsalt. Ni
inser kanske nu hvilken ståndpunkt vi intaga i frågan
om en allmän högre bildning. Ingenting är så viktigt
för en människa, som att hafva intelligenta, bildade
personer till grannar. Därför är det bästa nationen kan
göra för vår lycka, att uppfostra våra grannar. Om hon
underlåter att göra detta, minskas värdet af vår egen
uppfostran i våra ögon till hälften, och mången
smakriktning, som vi odlat, blir en källa till ordentlig pina.

"Då hos er somliga erhöllo den mest bildade
uppfostran, under det den stora massan blef utan, blef
svalget dem emellan nästan lika stort som det mellan de
olika djurarterna, hvilka icke på något sätt kunna
meddela sig med hvarandra. Hvad kunde vara grymmare
än denna bildningens orättvisa fördelning? Om
bildningen däremot allmänt och lika fördelas, förblir väl
olikheten människorna emellan, hvad naturliga gåfvor
beträffar, lika framträdande, som den af naturen är, men
de lägsta hafva kommit på en mycket högre ståndpunkt.
Djurisk råhet är försvunnen. Alla hafva en viss
humanistisk bildning, förmå uppskatta all kunskap och hysa
beundran för den högre odling, som de icke förmått
tillägna sig. De hafva alla blifvit i stånd att själfva njuta
och att i olika grad, men alla i någon mån, bidraga till
ett förfinadt samhällslifs nöjen och inflytelse. Man talar
om det nittonde århundradets bildade samhällslif — men
hvaraf utgjordes det väl annat, än af några spridda, knappt
skönjbara oaser i en ofantlig, för öfrigt oafbruten öken?
De personer, som voro i stånd till intellektuella
sysselsättningar och förfinadt umgängeslif, utgjorde ett så
försvinnande fåtal i jämförelse med massan af deras
samtida, att de knappt förtjäna omnämnas i en allmän
öfversikt af den mänskliga odlingens historia. En enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 4 02:35:21 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bellater/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free