- Project Runeberg -  En återblick /
189

(1906) Author: Edward Bellamy Translator: Gustaf F. Steffen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samtida med sin privat-företagsamhet och sina fyra till fem
misslyckade företag för hvarje framgång.

"Det andra stora slöseriet kom af konkurrensen.
Industrien var ett slagfält, på hvilket arbetarne genom
att bekriga hvarandra förslösade krafter, som i samfäldt
arbete, liksom numera, kunnat eröfra välstånd åt alla.
Det fanns icke ett spår till barmhärtighet eller
medlidande i denna kamp för brödet. Att med berådt mod
tränga sig in på ett affärsområde och tillintetgöra de
företag, som redan existerade inom detsamma för att
uppbygga sitt eget på dessas ruiner, var en bedrift, som
aldrig förfelade att väcka beundran. Och det är just
icke någon öfverdrift att jämföra denna slags kamp med
verkligt krig, för så vidt det angår de själskval och
fysiska lidanden, som åtföljde brödkriget, och det elände,
som drabbade de slagna och deras anhöriga. Om en
nutidsmänniska ser tillbaka på er tid, är det ingenting, som
vid första anblicken mera öfverraskar henne än den
omständigheten, att de medborgare, som arbetade inom
samma näringsfack, i stället för att vänskapligt umgås
som kamrater och samarbetare med gemensamt mål,
betraktade hvarandra som fiendtliga rivaler, hvilka man
borde fatta i strupen och kasta till marken. Detta
förefaller verkligen som galenskap, ja, rent af dårhusmässigt.
Men vid närmare betraktande finner man, att det hela
är fullt förklarligt. Era på lif och död
konkurrerande samtida visste mycket väl, hvad de gjorde. Det
nittonde århundradets näringsidkare arbetade icke, likt
våra, gemensamt till det allmännas underhåll, utan hvar
och en sträfvade blott och bart för sitt eget underhåll
på det allmännas bekostnad. Om de under sträfvan mot
detta sitt mål på samma gång ökade det allmänna
välståndet, skedde detta helt och hållet oafsiktligt. Det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 4 02:35:21 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bellater/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free