- Project Runeberg -  En återblick /
193

(1906) [MARC] Author: Edward Bellamy Translator: Gustaf F. Steffen - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

löner och vinst, förlorade de äfven sin köpkraft som
förbrukare af andra varor. Följaktligen uppstod det på
konstlad väg brist på efterfrågan för dessa, som icke
ursprungligen tillverkats till öfverflöd, till dess äfven deras
pris sänktes och deras tillverkare beröfvades arbete och
inkomst. Krisen var nu i full gång och kunde icke
häjdas, förr än nationen dyrt fått umgälla den.

"Ännu en sak, som ofta framkallade och alltid i
fruktansvärdt hög grad försvårade kriserna, var
oupplösligt förbunden med er samhällsordning, nämligen
pänninge- och kreditväsendet. Penningar voro nödvändiga,
då näringarna lågo i många enskildas händer, och man
måste köpa och sälja för att få hvad man behöfde. Man
kan emellertid med fog invända mot dem, att de i
stället för föda, kläder och andra saker satte blotta
konventionella representanter för desamma. Detta gynnade
en begreppsförvirring med afseende på varorna och
deras representanter, hvilken öppnade väg för
kreditväsendet och dess fruktansvärda själfbedrägeri. Sedan
människorna redan vant sig vid att mottaga penningar för
förnödenheter, gingo de snart ett steg längre och togo
löften för pänningar och glömde att blicka bakom
representanten efter det ting denne representerade. Penningen
var ett tecken för verkliga förnödenheter, men krediten
var blott ett tecken för ett tecken. Det fanns en
naturlig gräns för guld och silfver, d. v. s. verkliga
penningar, men för krediten fanns det ej någon; följden blef,
att kreditens, d. v. s. penningelöftenas, omfång upphörde
att äga verklig motsvarighet mot de penningar, och ännu
mindre mot de förnödenheter, som verkligen funnos.
Under en sådan ordning framkallades talrika periodiska
kriser af en lika tvingande lag som den, som kullstörtar
en byggnad, hvars tyngdpunkt kommit utanför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:41:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bellater/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free