Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag vågar påstå, att en erfarenhet varit gemensam
för oss alla under våra bemödanden att kasta en
återblick på det förflutna, nämligen häpnad öfver den
ofantliga förändring, som ett enda kort århundrade
åstadkommit i mänsklighetens materiella och sedliga förhållanden.
Likväl är skillnaden mellan nationens och världens
fattigdom i det nittonde århundradet och dess välstånd nu
kanske icke större än som förekommit förut i
mänsklighetens historia, måhända icke större än till exempel
skillnaden mellan Amerikas fattigdom under den
tidigaste koloniperioden under det sjuttonde århundradet och
den jämförelsevis stora välmåga, som landet uppnått vid
nittonde århundradets slut, eller mellan Wilhelm
eröfrarens England och Viktorias. Ehuru nationens rikedomar
i sin helhet icke då såsom nu utgjorde något säkert
rättesnöre för bedömandet af de stora massornas
förmögenhetsförhållande, kunna vi dock ur dylika iakttagelser
finna jämförelsepunkter för de rent materiella
förhållandena inom nittonde och tjugonde århundradena. Men då
vi jämföra dessa båda sekels sedliga förhållanden stå vi
inför en företeelse, som saknar sitt motstycke i någon
föregående tid, huru långt tillbaka vi än må gå. Det
vore till och med ursäktligt, om man utropade: ’detta
är ju nästan ett underverk!’ Men då vi hämtat oss från
vår förvåning och börja att kritiskt granska den
skenbara gåtan, finna vi, att det alls icke är någon gåta,
ännu mindre något underverk. För att förklara nämnda
förhållande behöfva vi ingalunda antaga någon
mänsklighetens moraliska pånyttfödelse, ej heller något de
ondas fullständiga utrotande och de godas öfverlefvande.
Det finner sin enkla och ögonskenliga förklaring i de
förändrade omständigheternas återverkan på
människonaturen. Det innebär blott, att en samhällsform, som var
grundad på själfviskhetens så kallade ’egna intresse’ och
blott vädjade till människonaturens samhällsfientliga och
djuriska sidor, har ersatts af lagar och inrättningar, som
grunda sig på den förnuftsenliga oegennyttans sanna
’egna intresse’ och vädja till människornas sociala och
ädla instinkter.
"Mina vänner, om I åter viljen göra människorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
