- Project Runeberg -  En återblick /
221

(1906) [MARC] Author: Edward Bellamy Translator: Gustaf F. Steffen - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till sådana rofdjur, som de synbarligen voro i det
nittonde århundradet, behöfven I endast återställa det gamla
samhällsskicket och det gamla industrisystemet, som lärde
dem att i sina medmänniskor se sitt naturliga rof och i
andras förlust sin egen vinning. Utan tvifvel synes det
eder, som om intet skulle kunnat fresta eder att lifnära
eder af hvad öfverlägsen skicklighet eller styrka satte
eder i stånd till att frånrycka andra, som lika väl
behöfde det som I. Men antag, att det icke vore blott
edra egna lif, som I voren ansvariga för. Vi veta väl,
att det måste hafva funnits mången bland våra förfäder,
som, om det endast hade gällt hans eget lif, hellre
offrat det än han närt det af bröd, som slitits ur andras
händer. Men han kunde det ej. Hans kärastes lif
berodde af honom. Män och kvinnor älskade hvarandra då
som nu. Gud allena vet, huru de vågade blifva föräldrar,
men de hade emellertid små barn, som utan tvifvel voro
lika älskliga i deras ögon, som våra barn äro i våra, och
som de måste föda, kläda och uppfostra. De mildaste
varelser blifva hänsynslösa, då de hafva barn att sörja
för, och i det vilddjurssamhälle jag talar om, var det just
de ömmaste känslorna, som gjorde brödkampen så
förtviflad och grym. För deras skull, som berodde af
honom, hade mannen intet val, han måste störta sig in i
den förnedrande striden — måste bedraga, öfvertrumfa,
uttränga, förfalska, köpa under och sälja öfver värdet,
ruinera sin granne och taga uppehället från honom och
hans familj, locka människor att köpa, hvad de icke borde
köpa, och sälja hvad de icke borde sälja, utsuga sina
arbetare, utprässa sina gäldenärer och lura sina borgesmän.
Om man än under tårar sökt därefter, hade det
knappast varit möjligt att finna någon utväg, hvarigenom man
kunnat lefva och försörja en familj, utan att undantränga
någon svagare medtäflare och taga brödet från hans
mun. Icke ens religionens förkunnare voro fritagna från
denna grymma nödvändighet. Under det de varnade
sina församlingar för girighet, tvungos de af hänsyn till
sina familjer att hålla blicken fäst på ämbetets
pekuniära fördelar. Stackars människor, de hade sannerligen
icke någon lätt uppgift: att predika ädelmod och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:41:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bellater/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free