Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fångar hade inspärrats i ett rum, som icke innehöll nog
luft för tiondedelen af deras antal. De olyckliga voro
rättskaffens människor, goda kamrater och tappra i
striden, men då de voro nära att kväfvas, glömde de i
dödsångesten allt annat och började en gräslig kamp, hvar
och en för sig själf och mot alla de andra, för att bana
sig väg till en af de små öppningar i fängelseväggen, vid
hvilka ensamt det var möjligt att få litet luft. Det var
en kamp, som gjorde människor till vilddjur, och de få
öfverlefvandes berättelser om dess fasor uppskakade till
den grad våra förfäder, att vi under ett helt århundrade
därefter finna det framhållet i literaturen såsom ett
betecknande exempel på den yttersta grad af mänskligt
elände, lika ohyggligt i moraliskt som fysiskt hänseende.
Men våra förfäder kunde knappast hafva haft en aning
om att ’den svarta hålan i Kalkutta’ med sin hop af till
vansinnets rand bragta män, som söndersleto och
nedtrampade hvarandra i kampen om en plats vid
andningshålen, skulle förefalla oss som en träffande bild af
samhället på deras egen tid. Men det fattades någonting i
bilden för att den skulle vara fullstännigt typisk; i
Kalkuttas svarta håla fanns det nämligen icke några svaga
kvinnor, icke några små barn eller gamla gubbar och
gummor eller krymplingar. Det var åtminstone idel
starka och härdade män, som ledo här.
"Då vi besinna, att den gamla samhällsordning, om
hvilken jag talat, ägde bestånd ända till slutet af det
nittonde århundradet, då däremot den nya ordning, som
följde därpå redan förefaller oss gammal, eftersom icke
ens våra föräldrar vetat af någon annan, kunna vi icke
annat än förvåna oss öfver den hastighet, med hvilken
denna genomgripande förändring, som sträcker sig
utöfver all föregående mänsklig erfarenhet, måste hafva
åvägabragts. Några iakttagelser öfver sinnesstämningen bland
människorna under sista fjärdedelen af nittionde
århundradet skola emellertid till stor del skingra denna
förvåning. Ehuru det icke kan sägas, att allmän upplysning
i detta ords modärna bemärkelse härskade i något
samhälle på den tiden, kan man dock kalla den då lefvande
generationen, i jämförelse med de föregående, upplyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
