Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den oundgängliga följden af denna jämförelsevis höga
upplysningsgrad var en allmännare insikt än någonsin
förr om samhällsordningens brister. Det är visserligen
sannt, att dessa brister under föregående åldrar varit
mycket större. Men massornas stigande upplysning gjorde
skillnaden, alldeles som dagsljuset uppenbarar hela
ruttenheten i förhållanden, som i mörkret kanske förefallit
drägliga. Genom tidehvarfvets litteratur gick en
underton af medlidande för de fattiga och olyckliga, och ett
rop af förtrytelse öfver samhällsmaskineriets oförmåga
att lindra mänsklighetens elände. Det framgår tydligt
häraf, att den tidens ädlaste män till fullo insågo den
moraliska ruttenheten i de dem omgifvande
förhållandena, och att lifvet för de känsligaste och mest högsinta
bland dem på grund af deras starka medkänsla blef
nästan outhärdligt.
"Ehuru de voro långt ifrån att lika klart som vi
fatta den obestridliga sanningen i begreppet om
människosläktets andliga enhet och sanna broderskap, vore det
dock ett misstag, om man trodde, att de alls icke ägde
några känslor, som motsvarade våra. Jag skulle kunna
föreläsa många sköna bitar ur den tidens författare, som
bevisa, att några få hade ett ganska klart begrepp om
denna sak; många andra fattade den nog, ehuru dunkelt.
Dessutom få vi ej glömma, att det nittonde århundradet
var, åtminstone till namnet, kristet, och den
omständigheten, att samhällets hela handels- och industrisystem
antikrists anda förkroppsligad, torde hafva legat tungt
(ehuru icke mycket tungt, det medger jag,) i vågskålen
för dem, som bekände sig vara Jesu Kristi efterföljare.
"Om vi fråga, hvarför icke denna omständighet var
af mera vikt för dem, hvarför öfverhufvud de sociala
missförhållandena ännu tåltes, sedan den stora
majoriteten redan insett deras skriande orättvisa, eller hvarför
man nöjde sig med att öfverlägga om småreformer — då
stöta vi på ett sällsamt förhållande. Det var en
uppriktig öfvertygelse hos äfven de äldste på den tiden, att
människonaturens sämsta drifter var den enda fasta
grundval, på hvilken ett samhällsskick tryggt kunde
byggas. Man hade fått lära och trodde äfven, att girighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
