Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundvalar, vore värdt att bytas mot den nuvarande
lyckan och friden?
"Vi känna alla denna sista, största och oblodigaste
af alla revolutioners historia. Under loppet af en enda
generation lade man bort alla barbariska gamla
samhällsbruk och seder och antog en samhällsordning, som var
värdig förnuftiga människor. De upphörde med sina
röfvarseder och funno i samverkan och broderskap
källan till rikedom och lycka. Så länge frågan ’hvad skall
jag äta och hvad skall jag dricka, och hvad skall jag
kläda mig med’ ständigt rörde sig kring det egna jaget,
hade den förorsakat oändliga bekymmer. Men då man
icke längre såg den ur den enskildes, utan i stället ur
samhällets synpunkt: ’hvad skola vi äta och dricka och
hvad skola vi kläda oss med’, bortföllo alla svårigheter.
"Fattigdom och slafveri hade för den stora massan
blifvit följden af försöket att lösa denna fråga från den
enskildes ståndpunkt; men icke förr hade nationen
blifvit ensam kapitalist och arbetsgifvare, än öfverflöd trädde
i fattigdomens ställe och sista spåret af den ena
människans underdånighet under den andra försvann ifrån
jorden. Människoslafveriet, mot hvilket man så ofta
förgäfves riktat sina hugg, fick ändtligen dödsstöten.
Lifsuppehället skänktes icke längre som en allmosa af män
åt kvinnor, af arbetsgifvare åt arbetare, af rika åt fattiga,
utan fördelas ur ett gemensamt förråd såsom bland barn
vid deras faders bord. Ingen kunde längre använda sina
medmänniskor till verktyg för egen vinning. Deras
aktning var den enda vinst han numera kunde draga af
dem. Det fanns nu hvarken öfvermod eller kryperi i
människornas förhållande till hvarandra. För första
gången sedan människans skapelse kände sig en hvar stå
upprätt inför Gud. Fruktan för nöd och lystnad efter
vinning upphörde att vara driffjädrar för våra handlingar,
då alla voro tillförsäkrade sitt rikliga underhåll och ingen
kunde skalfa sig omåttliga ägodelar. Det fanns icke mer
hvarken tiggare eller allmosetagare. Jämlikheten
lämnade icke rum åt barmhärtighetsverk. De tio buden
blefvo nästan öfverflödiga i en värld, som hvarken
erbjöd frestelser till stöld eller tillfällen till lögn, vare sig
af fruktan eller inställsamhet, i hvilken det hvarken fanns
rum till afund, emedan alla voro likställda, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
