- Project Runeberg -  En återblick /
245

(1906) Author: Edward Bellamy Translator: Gustaf F. Steffen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obetydligt, att det blott i försvinnande grad ökat priset för
förbrukaren. Hon betalte egentligen blott
tillverkningskostnaden. Här däremot ökar ensamt varornas fördelning
och handterande priset med fjärdedelen, tredjedelen,
hälften eller mer. Alla dessa tiotusen bodar måste betalas,
deras hyra, deras stab af uppsyningsmän, deras plutoner
af försäljare, deras härar af kontorister, agenter och
biträden, tillika med allt hvad de slösa bort på att
annonsera sig själfva och skada sina konkurrenter. Och det
är köparen, som måste betala. Hvilken ypperlig metod
att bringa ett folk till tiggarstafven!

Var det allvarliga män eller barn, som skötte sina
affärer på ett sådant sätt? Kunde det vara förnuftiga
varelser, som icke insågo, huru dåraktigt det är att, då
varorna äro färdiga att användas, slösa bort så mycken
tid på att tillställa dem åt förbrukaren? Är det icke
antagligt, att man får gå hungrig från bordet, om man
äter med en söndrig sked, som låter hälften af sitt
innehåll rinna ut mellan tallriken och munnen?

Jag hade tusentals gånger förut gått upp för
Washington Street och gifvit akt på köpmännen, men i dag
betraktade jag deras tillvägagående med en nyfikenhet,
som om jag aldrig gått där förr. Jag såg med undran
skyltfönstren, fyllda med varor, på hvilkas artistiska
ordnande man nedlagt ofantlig möda, blott för att locka de
förbigåendes blickar. Jag såg damer trängas däromkring
och bodägarne otåligt vänta på napp. Inuti bodarne såg
jag föreståndarne med sina skarpå blickar späja efter
affär, öfvervaka och drifva på biträdena, att de icke
försummade sitt värf att förmå kunderna att köpa, köpa,
köpa för pänningar, om de hade några och för kredit,
om de icke hade några, att köpa hvad de icke behöfde,
köpa mera än de behöfde, mera än de hade råd till.
Emellanåt förlorade jag för ett ögonblick ledtråden, och
hela skådespelet blef obegripligt för mig. Hvarför dessa
ansträngningar att förmå folk att köpa? Helt säkert
hade det icke något samband med den lofliga uppgiften
att fördela varor bland dem, som behöfva sådana.
Sannerligen, var det icke rent slöseri att påtruga människor,
hvad de icke behöfva, men som kunde vara nyttigt för
någon annan! Nationen blef blott så mycket fattigare
för hvarje sådant lyckadt försök. Hvad tänkte dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 4 02:35:21 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bellater/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free