Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tretiden på eftermiddagen stod jag på State Street och
stirrade, som hade jag aldrig sett dem förr, på bankerna,
mäklarekontoren och de öfriga pänningeinrättningarna, af
hvilka det ej funnits ett spår i min drömsyn.
Affärsmän, kontorister och springpojkar trängdes ut och in i
bankdörrarna, ty det fattades blott några minuter i
stängningstiden. Midt emot mig låg den bank, med hvilken
jag brukade göra affärer. Jag gick tvärs öfver gatan,
följde in med strömmen occh ställde mig i en nisch i
väggen och betraktade huru kontoristhären handskades
med penningarne och kunderna trängdes kring
kassörernas platser. En gammal herre, som jag kände, en af
bankens direktörer, gick förbi, och då han märkte min
tankfulla uppsyn, stannade han ett ögonblick.
”En intressant syn, eller hur, herr West”, sade han.
”En underbar mekanism; äfven jag kan icke låta bli att
beundra den. Jag brukar ibland stanna och betrakta det,
just som ni gör nu. Det är ett poem, herr West, ja,
just ett poem. Har ni någonsin tänkt på, herr West, att
banken är affärslifvets hjärta? Från och till densamma,
i ändlöst kommande och gående, strömmar affärsvärldens
blod. Det strömmar in nu, och i morgon bittida skall
det strömma ut igen.”
Förtjust öfver sitt kvicka infall gick gubben
småleende vidare.
I går skulle jag hafva ansett liknelsen träffande nog,
men sedan dess hade jag besökt en ojämförligt mycket
rikare värld än denna, en värld i hvilken penningen var
okänd och utan någon tänkbar användning. Jag hade
fått veta, att den behöfdes i min omgifning, blott
emedan man åt enskildas ovissa ansträngningar öfverlämnat
produceringen af nationens lifsförnödenheter, då denna
angelägenhet i stället borde hafva betraktats som den
till sitt väsen mest allmänna och därför öfverlämnats åt
nationens ledning. Detta grundliga misstag
nödvändiggjorde ett ändlöst utbyte för att någonting liknande en
allmän förnödenhetsfördelning skulle komma till stånd.
Detta utbyte förmedlades genom penningen — huru pass
jämt, kan man lära känna genom en promenad från
arbetardistrikten till Bach Bay. För att hålla
penningerörelsen i gång tog man en hel här af arbetskrafter från
det fruktbärande arbetet, och dock råkade maskineriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
