Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvilken föreställning ägde väl dessa olyckliga innevånare
i ett land, där hvar mans hand var lyft mot hvarje
annans, om den verkliga lifförsökring, som jag lärt känna
i mitt drömland. Där hade hvar och en blott på grund
af medlemskap i den stora nationella familjen, en af
hundra millioner medborgare underskrifven borgen för,
att han aldrig skulle behöfva lida nöd af något slag.
En stund senare stod jag på trappan till en
byggnad på Tremont Street och såg på en militärparad. Ett
regemente marscherade förbi. Det var den första syn
på denna dystra dag, som ingaf mig andra känslor än
undrande medlidande och häpnad. Här åtminstone fanns
det ordning och reda, ett bevis på hvad kraftig
samverkan kan åstadkomma. Var det möjligt, att de
människor, som sågo på med strålande ansikten icke hade
annat intresse för saken, än som för ett vackert skådespel?
Var det möjligt, att de icke insågo, att det var deras,
fullkomliga samverkan och sammanslutning under
enhetlig kontroll, som gjorde dessa soldater till ett
fruktansvärdt maskineri, som vore i stånd att besegra en tio
gånger så stor, oordnad folkhop? Och om de insåge
detta, kunde de då underlåta att jämföra det
vetenskapliga sätt, på hvilket nationen förde krig, med det
ovetenskapliga sätt, hvarpå hon utförde sitt industriella arbete?
Skulle de icke fråga sig själfva, sedan hvilken tid det
ansetts för en så mycket viktigare uppgift att slakta
människor, än att föda och kläda dem, att blott en fullt
utbildad armé skulle lämpa sig för det förra ändamålet,
under det att en oordnad folkhop vore god nog för det
senare?
Skymningen hade nu inträdt, och gatorna hvimlade
af arbetare från bodarne, verkstäderna och fabrikerna.
Jag drefs med den starkare strömmen och befann mig,
då det mörknade, midt i en scen af smuts och
mänsklig förnedring, sådan blott arbetarkvarteren i South Cove
kunna uppvisa. Jag hade redan sett det vansinniga
slöseriet med mänsklig arbetskraft och såg nu nöden i den
gräsligaste gestalt, som detta slöseri skapat.
Från de öfverfyllda kyffenas nedrökta dörrar och
fönster kommo dunster af förskämd luft. Gator och
gränder stunko som mellandäcksrummet på ett slafskepp.
Inifrån husen såg jag skymtar af bleka småbarn, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
