Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och rättvisa, dess kärlek och förbrödring, om den värld,
som jag visserligen blott hade drömt, men som så lätt
kunde göras till verklighet. Men nu, då jag så säkert
väntat, att ansiktena omkring mig skulle ljusna, blefvo
de allt mörkare, vredare och hotfullare. I stället för
hänförelse visade damerna blott afsky och fruktan, under
det herrarne afbröto mig med ogillande och föraktfulla
utrop: "Galning!" "Skojare!" "Fanatiker!" "Samhällets
fiende!" skreko de om hvartannat, och den som
betraktat mig genom pince-nez, utbrast: "han säger, att vi
icke skola ha några fattiga mera... ha ha!"
"Kör ut karlen!" ropade min trolofvades fader, och
därvid rusade herrarne upp från sina stolar och
skyndade emot mig.
Det kändes som skulle mitt hjärta brista af ångest,
då jag fann, att det som för mig var så enkelt och
betydelsefullt, var meningslöst för dem, och att jag icke
hade förmåga att göra det annorlunda. Mitt hjärta hade
varit brinnande i mig, så att jag med dess glöd trott
mig kunna smälta ett isbärg, och nu fann jag, att deras
fruktansvärda köld började gripa omkring sig i mitt eget
inre. Det var icke fientlighet, som jag kände mot dem,
då de kastade sig öfver mig, blott medlidande, med dem
och med världen.
Ehuru nära att förtvifla, ville jag ej ge vika. Jag
sökte fortfarande öfvertyga dem. Tårarna strömmade ur
ögonen på mig, mina ord blefvo orediga. Jag flämtade,
jag snyftade och suckade — för att ögonblicket därefter
finna mig sittande upprätt i min säng i Dr. Leetes hus
under det morgonsolen klart strömmade in genom det
öppna fönstret. Jag drog djupt efter andan. Tårarne
runno ned för mitt ansikte, och jag skälfde i hvarje led.
Som en straffånge, hvilken sluppit ut och drömt, att
han gripits på nytt och återförts till sin mörka och
smutsiga cell, men vaknar och ser den klara himmelen öfver
sitt hufvud, så kände jag mig, då jag märkte, att mitt
återvändande till det nittonde århundradet varit
drömmen och min närvaro i det tjugonde var verkligheten.
De skakande syner, som jag bevittnat i min dröm,
och som så väl stämde öfverens med mina erfarenheter
från mitt förra lif, ha ty värr en gång varit verklighet
och måste ända till tidens slut, så ofta vi blicka tillbaka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
