Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En så’n där liten skvätt!» hånade Sprague. »Gå
på bara ...»
»Stabb, sök rätt på kappsäcken med mina kläder
och gör upp eld», befallde den andre.
»Det låter ni bli», skrek Sprague.
Stabben tittade än på den ene än på den andre,
spottade, men rörde sig icke ur fläcken.
»Han är i min tjänst, och det är väl mig han skall
lyda», svarade Stine. »Stabb, “bär i land den där
kappsäcken.»
Stabben lydde, och Sprague satt i båten och
hackade tänderna. Kit, som ej fått några order, gjorde
ingenting och var glad åt att få vila sig.
»En båt som är söndrad inom sig själv kommier
aldrig ur fläcken», sade han för sig själv.
»Va’ falls?» fräste Sprague till honom.
»Jag håller monologer — det brukar jag göra
ibland», svarade han.
Hans herre gav honom en skarp blick och
fortfor att tjura i några ininuter. Sedan gav han sig.
»Tag fram min kappsäck, Nigger», befallde han,
»och hjälp till med elden. Nu komma vi inte
härifrån förrän i morgon.»
Följande dag fortfor stormen. Lindermansjön var
ingenting annat än en smal hålväg mellan bergen
fylld med vatten. Vinden blåste i oregelbundna
stötar genom denna ränna, ibland dånade den som
en kanonad och ibland avtog den til’ hård bris.
»Om jag får ta hand om saken, tror jag nog
att jag kan få oss flott», sade Kit, då allt var redo1
till uppbrott.
»Vad begriper ni av det här?» snäste Stine.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
