Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, det är allt det lilla det», svarade Kit och
gav sig.
Det var första gången i sitt liv han hade arbetat
för betalning, men det gick fort för honom att lära
sig den disciplin som fordrades. Lydigt och med
gladt mod deltog han i åtskilliga fruktlösa
ansträngningar att få ut båten från stranden.
• »Hur skall ni då bära er åt?» sade Sprague
slutligen anfådd och nästan med gråten i halsen.
»Slå mig ner och vila mig en stund, tills vinden
mojnar, oc|h sedan hugga i allt vad vi orka.»
Hur enkel den idén var, hade han i alla fall varit
den förste som kommit på den. Så snart den
till-lämpades, ledde den till ett lyckligt resultat, och de
hissade en filt till segel och kilade av nedåt sjön.
Stine och Sprague blevo genast glada igen. Stabben
var, trots sin kroniska pessimism, alltid vid godt
lynne, och Kit var för intresserad för att kunna vara
annat. Sprague knogade med rorkulten i en kvart,
men såg sedan bedjande på Kit, som avlöste honom.
»Mina armar riktigt värka av ansträngningen»,
mumlade Sprague till ursäkt.
»Ni har väl aldrig ätit björnkött?» frågade Kit
deltagande.
»Vad tusan menar ni?»
»Å, ingenting, jag undrade bara». Men bakom
herrarnas rygg mötte Kit en gillande grimas från
Stabben, som redan hade uppfattat meningen med
denna poetiska bild.
Kit styrde så lång Lindermansjön var och
utvecklade en skicklighet som föranledde de båda
unga arbetsolustiga penningmännen att kalla ho-
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
