Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han visste att om han någonsin sett en kvinnas ögon
tigga och be, så såg han det nu. Stabben följde hans
blick och såg det samma som han. De växlade en
förlägen blick och sade ingenting. Drivna av samma
impuls nickade de till varandra och veko in på
vägen som ledde till fallens övre brädd. De hade
inte gått hundra steg förr än de mötte Stine och
Sprague som voro på nedväg.
»Vart ska ni ta vägen?» frågade den senare.
»Hjälpa igenom den andra båten», svarade Stabben.
»Kommer aldrig i fråga. Det börjar skymma på.
Ni båda ska slå läger.»
Kits vämjelse var så stor att han föraktade att
svara.
»Han har sin hustru med sig», genmälde Stabben.
»Det är hans ensak», inföll Stine.
»Och Niggers och min», genmälde Stabben.
»Jag förbjuder er», sade Sprague barskt. »Nigger,
om ni tar ett steg till, avskedar jag er.»
»Och jag er också, Stabb», tilläde Stine.
»Ni råka i en djävla knipa se’n ni ha gett oss
respass», svarade Stabben. »Hur vill ni få er
förbannade båt till Dawson? Vem skall servera er
kaffe på sängen och manikurera edra fingernaglar?
Seså, kom nu, Nigger. De våga inte avskeda oss.
För resten ha vi det inte så illa ställt. Om de
avskeda oss, måste de enligt kontraktet lämna ut
proviant åt oss för hela vintern.»
Knappast hade de skjutit ut Brecks båt från
stranden och kommit till det första svallet, förrän vågorna
började slå in i båten. Det var små vågor, men
det var allvarliga förebud om vad som skulle komma.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
