Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På morgonen, långt före dagningen, purrade
Stabben dem. »Kom anl» ropade han. »Upp med er,
sömntutor 1 Här är ert kaffe. Stjälp i er det. Nu
ska vi ge oss av.»
Brummande och knotande måste Stine och
Sprague ge sig i väg två timmar tidigare än någonsin
förr. Det blåste om möjligt hårdare, och snart voro
allas ansikten nedisade, och årorna voro tunga av
isklumpar. De knogade i tre fyra timmar, en styrde,
en hackade av is, två sutto vid årorna, och alla
turade om. Den nordvästra stranden kom närmare
och närmare. Blåsten tog till, och slutligen drog
Sprague in åran till tecken att han gav tappt.
Stabben övertog den, fastän han nyss blivit avlöst.
»Hugg is», sade han och räckte Sprague yxan.
»Vad tjänar det till?» jämrade sig den andre.
»Det går inte. Vi måste vända om.»
»Vi fortsätta», sade Stabben. »Hacka is nu. Och
när ni känner er bättre, kan ni avlösa mig.»
Det var ett tungt arbete, men de kommo till
stranden och funno att den bestod av vågspolade
klippor och hällar utan någon landningsplats.
»Det sa’ jag er ju», gnällde Sprague.
»Ni tittade aldrig ditåt en enda gång», svarade
Stabben.
»Vi vända om.»
Ingen sade något och Kit styrde båten mot
sjöarna medan de rodde fram utmed den ogästvänliga
stranden. Ibland vunno de bara en fot med varje
årtag, och ibland kunde de med två tre årtag
endast hålla sig kvar på samma fläck. Han gjorde
sitt bästa för att sätta mod i de båda veklingarna.
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
