Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fots djup. Över den gick slädvägen, en smal hårdt
tilltrampad ränna, knappt två fot bred. På vardera
sidan sjönk man ner till knäna i snön, ja ännu
djupare. De vandrare de hunno upp veko
motvilligt undan, och ofta måste Nigger och Stabben
pulsa djupt ner i snön och tränga sig förbi dem
med den största svårighet.
Stabben var omedgörlig och vresig. Då folket inte
ville släppa honom förbi, svarade han alltså morskt.
»Vad har ni för brådska?» frågade en.
»Än ni då?» svarade han. »I går eftermiddags kom
en folkvandring ner från Indian River, den har
kommit er i förväg. Det finns ingenting kvar att muta
in.»
»Nåja, om så är, vad har ni då för brådska?»
»Vem? Jag? Jag är ingen guldsökare. Jag är
i regeringens tjänst. Jag är ute å ämbetets vägnar.
Jag skall förrätta mantalsskrivning vid Squaw Creek.»
En annan, som ropade till honom: »Varthän, min
gubbe lilla? Inbillar ni er verkligen att ni skall
kunna göra någon inmutning?» fick till svar:
»Jag? Jag är den som har upptäckt Squaw Creek.
Jag har nyss varit hos myndigheterna och fått min
inmutning inregistrerad, så att ingen förbannad
chekako lägger van tama på den.»
På den jämna vägen var fotgängarnas fart i
genomsnitt tre mil i timmen. Nigger och Stabben
gjorde fyra och en halv, men ibland föllo de in i
kort galopp och ökade alltså farten.
»Jag nöter alldeles ut fotterna på dig, Stabb»,
sade Nigger på kiv.
»Å, jag kan stulta på strumporna och ändå inte
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
