Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han väntade till nästa norrskensglimt, och vid dess
sken såg han hur små de mockasinklädda fotterna
voro. Men han såg ännu mera — sättet att gå,
och han visste att det alldeles säkert var den gång
han föresatt sig att aldrig glömma.
»Hon är en duktig" gångare», viskade Stabben
hest. »Slår vad om att det är en indianska.»
»Gog morgon, miss Gastell», sade Nigger.
»God morgon», svarade hon, i det hon vände på
huvudet och kastade en hastig blick på honom.
»Det är för mörkt, man ser inte. Vem är ni?»
»Nigger.»
Hon skrattade ut i den kalla luften, och han var
övertygad om att det var det vackraste skratt han
någonsin hört. »Nå, har ni gift er nu och skaffat
er den där massan barn ni talade om?» Innan han
hunnit svara, fortfor’ hon: »Hur många chekakos
är det efter oss?»
»Flera tusen, tror jag. Vi ha gått förbi mer än
tre hundra. Och ändå voro de inte långsamma i
vändningarna.»
»Det är den gamla historien», sade hon bittert.
»Nykomlingarna slå under sig de rika fyndorterna,
och de gamla, som kämpade och ledo och skapade
det här landet, de fingo ingenting. Veteraner ha
upptäckt Squaw Creek — hur det kom ut är en
hemlighet — och skickat bud upp till alla
veteranerna vid Sea Lion. Men därifrån är det tio mil till
Dawson, och då de komma, finna de hela
flodstranden inmutad så långt man kan se av
gröngölingar från Dawson. Det är inte rätt, det är inte
ridderligt av ödet att ställa till så befängt.»
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
