Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade Nigger. »Vi gå i spetsen för tåget, och vi
ä’ bara fyra.»
Stabben samtyckte, och åter blev det tyst en
timme, varunder de ryckte jämnt framåt. Klockan
sju bröts mörkret av en sista norrskensglöd, som
i väster visade en bred öppning mellan de snöklädda
bergen.
»Squaw Creek!» utropade Joy.
»Det slår in!» jublade Stabben. »Enligt min
uträkning skulle vi inte ha varit där ännu på minst
en halvtimme. Jag måste ha tagit ut stegen.»
Det var här som Dyeavägen, spärrad av isflak
som pressats upp mot varandra, helt tvärt svängde
av tvärsöver Yukon till östra stranden. Och de
måste överge den hårdtrampade, allmänt
trafikerade vägen, klättra över isbarrikäderna och följa en
otydlig men någorlunda jämn väg som pekade mot
den västra stranden.
Louis Gastell, som gick i spetsen, halkade i
mörkret på den skrovliga isen och satte sig ned med
bägge händerna om den ena vristen. Han resté
sig med svårighet och gick vidare, men långsammare
och märkbart haltande. Efter några minuter
tvär-stannade han.
»Det går inte», sade han till sin dotter. »En sena
har brustit. Gå före du och gör en inmutning åt
mig och en åt dig själv.»
»Kunna inte vi vara till någon hjälp?» frågade
Nigger beredvilligt.
Louis Gastell skakade på huvudet. »Hon kan lika
väl göra två inmutningar som en. Jag skall kravla
mig i land, tända upp eld och förbinda min vrist.
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
