Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter en kvart beslöt Joy Gastell att dra sig efter
och låta de bägge männen tura om att trampa väg
genom snön. Tack vare denna långsamhet hos dem
som gingo i spetsen kunde hela folkvandringen
hinna upp dem, och då det blev ljust, klockan nio,
sågo de en tätt sammanpackad folkmassa röra sig
framåt, så långt ögat kunde nå. Joys mörka ögon)
blixtrade vid denna syn.
»Hur länge sedan var det vi började gå uppåt
flodstranden?» frågade hon.
»Drygt två timmar», svarade Nigger.
»Och två timmar tillbaka, det gör fyra», ,skrattade
hon. »Expeditionen från Sea Lion är räddad.»
En svag misstanke flög genom Niggers huvud
och han stannade och vände sig emot henne. »Jag
förstår inte»; sade han.
»Inte det? Då skall jag förklara det för er. Det
här är Norway Creek. Squaw Creek är den nästa
i sydlig riktning.»
Nigger stod stum ett ögonblick.
»Gjorde ni det med flit?» frågade Stabben.
»Jag gjorde det för att ge veteranerna en chance.»
Hon skrattade gäckande. Männen utbytte en
grimas och instämde slutligen i hennes skratt. »Jag
skulle lägga upp er över mitt knä och ge er ett
kok stryk, om inte kvinnorna vore så sällsynta här
på trakten», sade Stabben.
»Er far skadade inte sin fotled, utan väntade tills
vi voro ur sikte och gick sedan vidare?» frågade
Nigger.
Hon nickade.
»Och ni var lockfågeln?»
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
