Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tjuguåttans övre stake står tio fot längre ner
än tjugusjuans nedre stake.»
»Du menar att vi inte ha fått någonting, Nigger?»
»Värre än så: vi ha fått tio fot mindre än
ingenting.»
Stabben rusade utför strandbanken. Om fem
minuter kom han tillbaka. Han besvarade Joys blick
med en nick. Utan att säga ett ord gick han bort
till en trästock och satte sig att stirra ner i snön
framför sina mockasiner.
»Det är bäst att vi bryta upp och bege oss
tillbaka till Dawson», sade Nigger och började vika
ihop filtarna.
»Jag är ledsen, Nigger», sade Joy. »Alltsammans
är mitt fel.»
»Det är bra som det är», svarade han. »Man
skall inte arbeta annat än om dagen.»
»Men det är mitt fel, helt och hållet mitt»,
envisades hon. »Jag vet att far mutade in åt mig i
närheten av fyndorten. Jag ger er min inmutning.»
Han skakade på huvudet.
»Stabb», sade hon i bedjande ton.
Stabben skakade på huvudet och brast i skratt.
Han skrattade alldeles ohejdat. Fnitter och kvävda
utbrott växlade om med skallande gapskratt.
»Jag är inte hysterisk», förklarade han. »Ibland
har jag väldigt roligt, och det här är just ett
sådant tillfälle.»
Hans blick föll på vaskpannan. Han gick bort
och gav den med allvarsam min’ en spark så att
guldet rök ut över marken. »Det är inte vårt», sade
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
