Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det går nog bra, Stabb», svarade Nigger. »Jag
gör den här rundturen och är tillbaka i Dawson om
sex veckor. Yukonvägen är väl tilltrampad, och så
är det nog med de första hundra milen av Stewart
också. Veteraner från Henderson ha sagt mig att
en mängd expeditioner ha avgått dit upp i höstas
efter tillf rysningen. Om jag följer deras väg, borde
jag kunna tillryggalägga fyrtio å femtio mil om
dagen. Jag kommer säkert tillbaka om en månad,
sedan jag väl har kommit över.»
»Ja, sedan du väl har kommit över. Men det är
svårigheten att komma över som gör mig orolig.
Ja, ,adjö så länge, Nigger. Akta dig för
olyckshändelser, det är huvudsaken. Och skäms inte för att
vända om, om du inte träffar på något villebråd.»
En (vecka därefter befann Nigger sig uppe i de
toppiga bergskedjorna söder om Indian River. Uppe
i höglandet på Klondykesidan hade han lämnat
släden och lagt packningen på sina varghundar. Var
och en av de stora hundarna bar femtio skålpund,
och på sin egen rygg hade han samma börda. Genom
den lösa snön gick han i spetsen, trampade ner den
under sina snöskor, och bakom knogade hundarna
i gåsmarsch.
Han -älskade livet, den stränga arktiska vintern,
den tysta vildmarken, de oändliga snövidderna, som
aldrig trampats av en människofot. Omkring
honom reste sig namnlösa och aldrig kartlagda
istoppar. Ingen jägares lägereld sände upp sin rök
i dalarnas stilla luft. Han ensam rörde sig framåt
i de obeträdda ödemarkernas ruvande stillhet, och
ensamheten verkade ej tryckande på honom. Han
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
