Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åsarnas knottriga ryggar. Ovanför trädgränsen, utan
eld i två dagar, famlade han sig fram i blindo för
att komma ner på slätare mark. Den andra dagen
kom han ut på brädden av en ofantlig platå. Det
snöade så tätt att han ej kunde se bergväggens
bas eller vågade ett försök att klättra ner. Han
svepte in sig i sina pälsar och kröp ihop
tillsammans med hundarna i en snöklyfta, men aktade
sig för att somna.
På morgonen hade stormen lagt sig och han kröp
ut för att rekognoscera. En kvarts mil nedanför
honom låg, alldeles säkert, en tillfrusen, snöbetäckt
sjö. På alla sidor omkring den reste sig spetsiga
bergstoppar. Det passade in på beskrivningen. Han
hade funnit Syrprissjön i blindo.
»Den gör skäl för namnet», mumlade han en
timme därefter, då han stod på dess strand. En grupp
åldriga granar var den enda växtligheten. Under
vägen fram till dem snavade han på tre gravar,
snöbetäckta men märkta med handgjorda stolpar
p)å vilka någonting oläsligt var skrivet. Vid brynet
av träddungen stod en liten fallfärdig hydda. Han
sköt upp klinkan och steg in. I ett höm låg ett
skelett på vad som fordom hade varit en
granrisbädd, ännu insvept i malätna pälsar som fallit i
stycken. Den siste som besökt Syrprissjön, tänkte
Nigger, i det han tog upp en guldklimp stor som
hans knytnäve. Bredvid den stod en peppardosa
fylld med skrovliga guldkorn stora som valnötter
och som aldrig tycktes ha varit i beröring med
vatten.
Sägnerna hade visat sig så sanningsenliga att Nig-
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
