Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade på guldklimpama på bordet och fattade sitt
beslut.
»Försök inte rymma», ropade han över sin axel.
»För resten ämnar jag låna edra hundar.»
»Vad är det? En ny så’n där förbannad rusning
igen?» frågade den gamle blinde pälsjägaren med
underlig och gnällande falsett, då männens rop,
hundgläfset och slädarnas gnissel avbröto tystnaden
i rummet.
»Ja visst», svarade Lucy. »Och jag har aldrig sett
så’nt guld. Känn på det.»
Hon lade den stora klimpen i hans hand. Han
var endast obetydligt intresserad.
»Här var en bra pälstrakt», gnällde han, »innan
de förbannade guldgrävarna kommo hit och
skrämde bort villebrådet.»
Dörren öppnades och Breck kom in. »Så där
ja», sade han, »nu ä’ vi fyra de enda som ä’ kvar
i lägret. Det är fyrtio mil till Stewart, den ginvägen
jag tog, och de raskaste av dem kunde inte hinna
fram den vanliga vägen på mindre än fem sex
dagar. Men det är i alla fall på tiden att ni ger er
av, Nigger.»
Breck skar av hans bojor och kastade en blick på
kvinnan. »Jag hoppas ni inte opponerar er?» sade
han med ironisk artighet.
»Gå på ni och bry er inte om mig», svarade Lucy.
»Om jag inte duger till att hänga en karl, så bryr
jag mig inte om att hålla honom kvar.»
Nigger reste sig och gned sina handleder, där
bojorna hindrat blodcirkulationen.
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
