Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från deras körkarlar. Efteråt fick han veta att det
var Bames-Slocum-bataljens skådeplats. Det var
två mäns hundspann som först drabbat samman, och
rätt in i denna batalj rusade Niggers sju stora
hundbjässar med full fart. De voro knappt annat än
halvtämda vargar, och den upphetsande natten vid
Mono Creek hade gjort varenda hund stridslysten.
Klondykehundarna, som köras utan tömmar, kunna
endast drivas på med tillrop, så att det fanns ingen
möjlighet att hejda denna kampbränning som reste
sig mellan den smala åns stränder. Bakifrån rusade
släde efter släde in i detta virrvarr. Män, som nästan
lyckats lösgöra sitt hundspann ur härvan, dränktes
av nya hundlaviner — varenda hund mätt, utvilad
och färdig till strid.
»Här gäller det bara att tränga på och komma
igenom I» skrek Stabben i sin kamrats öra. »Och
spara knytnävarna! Hjälp du hundarna fram och låt
mig sköta slagsmålet!»
Vad som tilldrog sig under den närmaste
halvtimmen kunde Nigger aldrig klart erinra sig. Den
resulterade i att han var utmattad och kippade
efter andan, med käken värkande av ett
knytnävslag, axeln öm efter ett knölpåksrapp, blodet
rinnande hett nedåt det ena benet efter ett hugg av
hundtänder och båda parkaärmarna rivna i trasor.
Medan striden ännu rasade bakom honom, hjälpte
han, som i en dröm, Stabben att sela på hundarna
igen. En, som var döende, skuro de ut ur
draglinorna, och trevande i mörkret lyckades de reda
ut de illa åtgångna seldonen.
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
