Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män, som stodo bredvid påselade och väntande
hundar, varefter han dök in i mörkret igen. Mil efter
mil ilade han framåt och hörde ingenting annat än
medamas gnissel. Nästan automatiskt höll han sig
fast, då släden rusade framåt eller halvt lyftes och
krängde i vägkrökarna.
Det började dagas, då han utbytte sina trötta
hundar mot åtta nya malemuter. De voro lättare
än Hudson-bay-hundarna, kunde åstadkomma
starkare fart och sprungo lika vigt och outtröttligt som
vargar. Sitka Charley ropade ut vilken ordning
de främsta spannen innehade. Långa Olaf körde
i teten, Arizona-Bill var den andre och Schröder
den tredje. Det var de tre bästa männen i trakten.
Innan Nigger lämnat Dawson, hade allmänheten vid
sina vadhållningar placerat dem i denna ordning.
Medan de tävlade om en million, hade andra vågat
mins-t en halv million på tävlingens utgång. Ingen
hade hållit på Nigger, som trots åtskilliga kända
bragder ännu betraktades som en chekako eller
nybörjare med mycket att lära.
Då dagsljuset tilltog, fick Nigger sikte på en släde
framför, och inom en halvtimme sprang hans egen
spannhund tätt efter den. Icke förr än mannen
vände på huvudet för att hälsa kände Nigger igen
Arizona-Bill. Von Schröder hade tydligen kört förbi
honom. Den hårdt packade vägen var för smal i den
djupa snön, och i ännu en halvtimme måste Nigger
hålla sig efter. Sedan passerade de en isstockning
och kommo därefter ut på en jämn sträcka, där det
fanns flera bytesstationer och där snön var packad
vidt och bredt. På knä, hojtande och svängande sin
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
