Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
piska kom Nigger upp vid sidan av Arizona-Bill och
körde sedan om honom.
Bill blev mycket långsamt efter, men då den sista
bytesplatsen kom i sikte, var han en dryg halv mil
bakom. Framför sig kunde Nigger se långa Olaf
och von Schröder liksom i en enda klump. Nigger
reste sig åter på knä och satte sina trötta hundar
i sådan fart som man endast kan åstadkomma om
man har medfödda anlag för konsten att köra
hundspann. Han hann upp von Schröders släde och höll
sig tätt efter den, och i denna ordning rusade de
tre slädarna ut på den släta sträckan bortom en
is-stockning, där många karlar och hundar väntade.
Nu var det blott femton mil till Dawson.
Von Schröder med sina tiomilshåll hade bytt
hundar fem mil bakom och skulle byta fem mil längre
fram. Han fortsatte alltså och lät sina hundar
galoppera. Långa Olaf och Nigger utförde sitt
hundombyte i flygande fläng, och deras nya hundar togo
genast igen vad de förlorat till baronen. Långa Olaf
fick försteget, och Nigger följde efter på den smala
vägen.
»Ännu bra, men icke så bra», omskrev Nigger för
sig själv ett uttryck av Spencer.
Von Schröder, som nu var efter, var han icke
rädd för, men framför sig hade han den förnämste
hundpådrivaren i trakten. Att komma förbi honom
tycktes vara omöjligt. Om och omigen, många
gånger, tvingade Nigger sin spannhund fram till
baksidan av den andres släde, och varje gång gjorde
långa Olaf en ny ansträngning och for i väg.
Nigger nöjde sig med att hålla jämna steg och hakade
.163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
