Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan Klondyke, låg Dawson på den norra stranden.
Men så hördes ännu starkare hurrarop, och Nigger
såg en skymt av en släde som kom ljungande emot
honom. Han kände igen de präktiga djur som drogo
den. Det var Joy Gastells. Och Joy Gastell körde
dem. Kapuschongen på hennes ekorrskinnparka var
tillbakaslagen, så att hennes kamélika ansiktsoval
avtecknade sig mot hennes yppiga hår. Vantar hade
hon försmått, och med bara händer skötte hon piska
och släde.
»Hoppal» ropade hon, då hennes spannhund
morrade åt Niggers.
Nigger kastade sig upp i släden bakom henne.
Den krängde våldsamt därvid, men hon stod på
knäna och svängde piskan.
»Hejl Kila på! Hejsann!» ropade hon, och
hundarna gnällde av iver och ansträngning att hinna
upp långa Olaf.
Då spannhunden var framme vid baksidan av
långa Olafs släde och tum för tum trängde sig
fram jämnsides med den, råkade den stora folksam
lingen på Dawsonstranden i extas. Det v a r en stor
folksamling, ty männen hade slängt verktygen vid
alla vaskerier och kommit ner för att se resultatet
av tävlingen, och även en oavgjord kapplöpning
på hundra tio mil skulle ha varit tillräcklig
anledning till upphetsning.
»Då ni tar ledningen, hoppar jag av», ropade Jov
över sin axel.
Nigger försökte protestera.
»Se upp för den stora kurvan halvvägs uppför
strandbanken», varnade hon.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
