Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni måtte ha gått långa vägar. Vänta ett tag, så
skall jag dra ut några av mina och ge er.»
Men Nigger hörde inte på honom. »För resten»,
sade han, »har jag ungefär en fyrtio fots lina gömd
där isen börjar. Min kamrat och jag använde den
då vi klättrade över., Den få vi spänna om livet.»
Det blev en svår och svettdrivande klättring. Solen
gassade bländande på isytan, och med strömmande
porer flämtade de av ansträngning. Det var ställen,
korsade av otaliga sprickor och hål, där de efter en
timmes farliga vedermödor ej kommo fram mer än
hundra meter. Klockan två på eftermiddagen
kommenderade Nigger halt bredvid en i isen inbäddad
vattengöl.
»Låt oss nu få litet av det torkade köttet», sade
han. »Jag har levat på smal kost, och jag darrar i
knävecken. För resten ä’ vi över det värsta. Vi
ha bara tre hundra meter till bergsknallarna, och
det är lätt expedierat, utom ett par förargliga klyftor
och en riktigt svår som vi ha där nere vid foten av
jökeln. Det är en bräcklig isbrygga där, men
Stabben och jag klarade den.»
Under måltiden gjorde de båda männen närmare
bekantskap, och Andy Carson berättade sin
levnadshistoria. »Jag visste att jag skulle träffa på
Syrprissjön», mumlade han med munnen full. »Det
var alldeles oundvikligt. Jag misslyckades med
French Hill Benches, Big Skookum och Monte Cristo,
och då gällde det Syrprissjön eller gå under. Och
nu är jag här. Min hustru visste att jag skulle
träflja på den. Jag är ganska optimistisk, men i det
fallet är hon styvare än jag många gånger om.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
