Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon är en praktkvinna, en överdängare —
oförskräckt, energi ut i fingerspetsarna, dödsföraktande,
en hjältinna från topp till tå, en riktig idealhustru
som håller färgen i alla väder. Se på det här.»
Han öppnade boetten på sitt ur, och på dess
insida såg Nigger fotografi av en ljushårig kvinna med
ett skrattande barn på vardera sidan.
»Pojkar?» frågade han.
»Pojke och flicka», svarade Carson stolt. »Han är
halvtannat år äldre än hon.» De kunde ha varit
ganska stora nu, men vi måste vänta. Hon var sjuk, ser
ni. Lungorna. Men hon tog itu med saken. Vad
begrepo vi av så’nt där? Jag var bokförare, anställd
vid järnvägen i Chicago, då vi gifte oss. Hennes
familj var tuberkulos. Doktorerna visste inte
mycket på den tiden. De sade att det var ärftligt. Hela
hennes släkt hade det. De smittade varandra utan
att veta det. De trodde att det var medfödt. Ett
öde. Hon och jag bodde tillsammans med dem de
båda första åren. Jag var inte rädd. Ingen
tuber-kulos i min släkt. Sjå fick jag det. Då drog jag
öronen åt mig. Det var smittsamt. Jag hade fått
det därför att jag andats in deras luft.
»Vi talade om det, hon och jag. Så fockade jag
husläkaren och vände mig till en fackman som hade
följt med vetenskapens utveckling. Han sa’ mig
det samma som jag själv hade räknat ut, toch han
sa’ att Arizona var det bästa för oss. Vi bröto
upp och foro dit — inga pengar, ingenting. Jag
fick anställning som fåraherde och lämnade henne
i staden — en lungsotsstad. Den var alldeles
full-packad med lungsiktiga.
177
Nigger Bcllen.’. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
