- Project Runeberg -  Nigger Bellew /
182

(1919) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den återstående delen av vägen. Den solfrätta
sluttningen nedanför klyftans bortre rand var hal, men
icke brant, och han knogade sig upp till en smal
platå, gjorde helt om och satte sig ner.

»Nu är det er tur», ropade han. »Men gå
oavbrutet och titta inte ner. Det var det som höll på att
göra mig bet. Gå bara på oavbrutet, det är
alltsammans. Och raska på. Bron är väldigt murken.»

Balanserande sin käpp i horisontal ställning gav
Nigger sig ut. Det var tydligt att bron sjöng på sista
versen. Han kände en knarrande knyck under sina
fötter, snömassan rörde sig litet, och så kom en
starkare knyck. Den åtföljdes av en enda skarp
knall. Han visste att någonting tilldrog sig bakom
honom. Om inte annat så förstod han det av Carsons
spända min. Underifrån hördes, tunt och svagt,
sorlet av rinnande vatten, och Niggers ögon gledo
ofrivilligt åt sidan för att kasta en blick i det
skimrande djupet. Men han riktade dem genast åter på
vägen framför sig. Sedan han hade två tredjedelar
bakom sig, kom han till sänkan. Sättningens skarpa,
av solen föga berörda kanter visade hur nyligen
den försiggått. Han lyfte foten för att ta ut steget
över sänkan, då började den långsamt vidga sig och
samtidigt ge ifrån sig många små knallande ljud.
Han gjorde steget hastigt och tog ut det längre än
han ämnat, men hans slitna skobroddar halkade på
fördjupningens bortre sluttning. Han föll framstupa
och gled ögonblickligen ner i sänkan med benen
hängande fritt och överkroppen vilande på käppen
som han stuckit in under armarna då han föll.

Hans första förnimmelse var obehaget att känna

182

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:41:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bellew/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free